Historia
Kålrotens historia går ca 400 år bakåt i tiden. Kålroten är en korsning mellan kål och rova, och den uppstod sannolikt i det östra Östersjöområdet vid 1600-talets början. Den spreds till Sverige med emigrerande finnar och blev snabbt en populär och viktig gröda för svenskarna.
När roten fördes vidare i västra Europa blev den kallad ”swede” och ”Schwedische Rübe” och i Amerika fick den namnet ”rutabaga” av västgötskans ”rotabagge”. Under 1800-talet minskade kålroten i popularitet då bland annat potatiskonsumtionen ökade alltmer, men kring sekelskiftet 1800-1900-talet blev kålrot återigen populär, nu som djurfoder. Man importerade då tillbaka sorter från England och Skottland, och nya sorter förädlades fram och spreds över Sverige.
Sorter som samlats in under Programmet för Odlad Mångfalds (POMs) Fröupprop under åren 2002-2005 kom främst från landskapen Dalarna, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten, vilka tillhör det så kallade kålrotsbältet där kålroten varit vanlig. De insamlade sorterna hade odlats i flera generationer och kan både vara av de äldre sorterna och av de nyare förädlingarna från slutet av 1800-talet och framåt.
Femton sorter av kålrot samlades in under Fröuppropet och de bevaras idag i den nordiska genbanken NordGen.